Med er vid min sida

Mina två underbara killar, vad skulle jag göra utan er i mitt liv? Ni är dem som får mig att orka stiga upp ur sängen varje morgon, trots att jag egentligen inte har lust/ork/energi till det. Ni väcker mig med pussar och säger på ert egna sätt "kom igen nu matte, dags att gå upp". Ni får mig att orka med vardagen och fortsätta andas. Man ska ju inte förmänskliga hundar men det är svårt när ni är mina bästa vänner <3

Jag är verkligen inne i en jobbig period nu och mår inte bra. Jag vet att det finns många andra som har mycket värre problem än mig och mår så mycket sämre, så hur kan jag egentligen sitta här och klaga över de problem och känslor jag har? Det känns inte rätt. Jag stänger in mig själv i en egen liten bubbla med mina känslor, och har svårt att prata med andra om det. Och att bara "ta sig i kragen" är f*n inte lätt när man verkligen inte har någon energi till det, eller ens ser någon mening med det.

Jag är så tacksam över att ni finns vid min sida och gör så gott ni kan för att förgylla min vardag, ni betyder allt för mig <3